:/
jag vakna mitt i natten, känner känslan som igår
som fick mej falla ner på knä, och be en bön att mina sår
ska läkas med åren, att det finns något mer
jag vill tro att de finns änglar, som ser o tittar ner
hoppet håller mej vid liv, men ja vet inte hur länge
men de känns som om livet går ifråg de sämre till bättre
så jobbigt att beskriva, glad men deppig ändå
jag ser ljust på min framtid, vi får se hur de går
men hur ska ja klara av ett liv som ja tvekar på
svaren finns där framme men vet inte om ja vågar så,
ja tar ett steg åt sidan, låter vägen gå utan mej
kanske fortsätter nån gång, men ja vill inte gå de själv
har blivit'sårad gång på gång, men rest mej upp igen
men denna gången går de inte, ge mej din hjälp
jag kryper långsamt framåt, vad är de som faller ner,
är de änglarna som kommer, ska de göra mej hel
jag har kämpat o nu, fortsatt leta efter svar
ja vill se hur mina läppar med er
jag har allt jag vill ha, men ändå mår ja inte bra
snälla någon släpp mej fri..
det går inte att förklara, känslor sitter för djupt
såklart att livet går vidare, frågan är hur
jag har klättrat ifrån botten, men det känns som jag är kvar
på samma plats som förut, allt är precis som de va
ja vill inte inse sanningen, ljuger för mitt inre
nu när ångesten förvandlats, till mitt sjätte sinna
det finns inget slut, hjärtat slutar snart att blöda
varje gång ja ser i spegeln, ser ja ögon som är röda
fyllda utav tårar, sår på mina kinder
jag vill ha en rak väg, ja klarar inte flera hinder
dom säger allt ordnar sej, vi tror på dej
men saken är den, man måste tro på sej själv
jag vill aldrig mera leva, jag vill somna in föralltid
och när ja har nått himlen, vill ja inte ha ett nytt liv
det är svårt att hitta tankarna, för allt går bara runt
känns som dagar går förbi, medans ja väntar på mitt sagoslut
Kommentarer
Trackback
